1575-1642 Italian Guido Reni Galleries Born in Bologna into a family of musicians, Guido Reni was the son of Daniele Reni and Ginevra de?? Pozzi. As a child of nine, he was apprenticed under the Bolognese studio of Denis Calvaert. Soon after, he was joined in that studio by Albani and Domenichino. He may also have trained with a painter by the name of Ferrantini. When Reni was about twenty years old, the three Calvaert pupils migrated to the rising rival studio, named Accademia degli Incamminati (Academy of the "newly embarked", or progressives), led by Lodovico Carracci. They went on to form the nucleus of a prolific and successful school of Bolognese painters who followed Annibale Carracci to Rome. Like many other Bolognese painters, Reni's painting was thematic and eclectic in style. By late 1601, Reni and Albani had moved to Rome to work with the teams led by Annibale Carracci in fresco decoration of the Farnese Palace. During 1601-1604, his main patron was cardinal Sfondrato. By 1604-1605, he received an independent commission for an altarpiece of the Crucifixion of St. Peter. After a few year sojourn in Bologna, he returned to Rome to become one of the premier painters during the papacy of Paul V (Borghese). From 1607-1614, he was one of the painters patronized by Borghese. Abduction of Deianira, 1620-1621.Reni's frescoed ceiling of the large central hall of garden palace, Casino dell'Aurora located in the grounds of the Palazzo Pallavicini-Rospigliosi, is considered his masterpiece. The casino was originally a pavilion commissioned by Cardinal Scipione Borghese; the rear portion overlooks the Piazza Montecavallo and Palazzo del Quirinale. The massive fresco is framed in quadri riportati and depicts Apollo in his Chariot preceded by Dawn (Aurora) bringing light to the world. The work is restrained in classicism, copying poses from Roman Sarcophagi, and showing far more simplicity and restraint than Carracci's riotous Triumph of Bacchus and Ariadne[5] in the Farnese. Reni in this painting is allies himself more with the sterner Cavaliere d'Arpino,Lanfranco, and Albani "School" of mytho-historic painting, and less with the more crowded frescoes characteristic of Pietro da Cortona. There is little concession to perspective, and the vibrantly colored style is antithetical to the tenebrism of Caravaggio's followers. Payments showed that he was paid in 247 scudi and 54 baiocchi upon completion on 24 September 1616. He also frescoed in Paoline Chapel of Santa Maria Maggiore in Rome as well as the Aldobrandini wings of the Vatican. According to rumor, the pontifical chapel of Montecavallo (Chapel of the Annuciation) was assigned to Reni to paint. However, because he felt underpaid by the ministers, the artist left for Bologna, leaving the role of the preeminent artist in Rome to Domenichino.  Related Paintings of Guido Reni :. | Hercules on the Pyre (mk05) | Saint Sebastien martyr dans un paysage | The Penitent Magdalene | kristi dop | Portrait of an old woman |
Related Artists:
Gillis Mostaert
Flemish Northern Renaissance Painter , b. ca. 1534, Hulst, d. 1598, Antwerp
Wassnezow, Wiktor Michajlowitsch
painted Drei Koniginnen des unterirdischen Reiches in 1879
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.